Memory

Min hund har lymfom. 
     

Min hund fick diagnosen malignt lymfom (lymfkörtelcancer) i Maj -06.        

Tid från diagnos till avlivning 6 veckor.         

Ras:Storpudel hane. 
Ålder: 8 år.         

Symtom: Förstorade lymfor på halsen.         

Jag trodde det handlade om förstorade halsmandlar 
och för mycket tandsten på de inre tänderna ev en infekterad tand,         

därav den dåliga andedräkten. Tänkte det var lika bra att ta honom till 
vet.för att göra en hälsobesiktning,         

han var ändå 8 år och skulle fylla 9 samma år så det passade bra med en 
hälsoundersökning.        

Vet. Palperade utanpå halsen och även resten av hunden. Sedan tittade 
hon i halsen för att kolla halsmandlarna.         

De såg inte alltför röda & svullna ut men däremot så tyckte hon att 
lymfarna var något förstorade.         

Både de som sitter på halsen (och det var dessa jag kände) men även de 
som sitter på bogen och på bakbenen.         

Vid en infektion så reagerar lymfarna med att svullna upp så det i sig 
behöver inte betyda något allvarligt.         

Huvudsaken man kommer underfund med vad som orsakar infektionen. 
Nu var det tändernas tur att bli inspekterade 
och det en tand där som var infekterad & lös dessutom så vi fick åka 
hem med en antibiotikakur.         

Efter kuren skulle vi in och göra tandvård. Han skulle äta kuren i 
10 dagar men redan efter någon dag så brukar         

lymfarna ge med sig och krypa i storlek vilket min hunds lymfar inte 
gjorde,det var precis lika stora som innan han började med antibiotika 
kuren. 
Dessutom så hade jag upptäckt fler knutor i ljumskarna. 
Eftersom jag tidigare haft en hund med precis samma diagnos så började 
varningsklockorna ringa. 
Jag ringde åter till vet. Och hon bad oss komma in för att se hur det 
står tillmed hunden. Jag talade om för henne att jag ville vänta med 
tandvården då jag inte vet vad det är hunden lider utav - kändes lite 
"meningslöst" att fixa tänder om hunden inte skulle överleva detta 
- ta detta på rätt sätt!  
Väl där så palperade hon återigen halsen och resten av kroppen, 
hon kände länge på halsen och nu i efterhand så visste jag redan då 
att det är en något allvarligare situation vi befinner oss i än att 
hantera en infekterad tand.  
Vetten tillkallar en annan vet. Och även han palperar igenom hunden 
och han känner även att mjälten är något förstorad. 
Meddelar dessvärre det jag befarar,antingen leukemi eller lymfcancer. 
Men för att vara 100% säker i diagnosen så skulle dom ta biopsier på 
flertalet av lymfarna + blodprover.    

De gjorde även en munvård på hunden, en munvård som jag inte begärt, 
som jag inte behövde bekosta och då gick mitt hjärta i tusen bitar 
för en klinik ger inte bort en munvård. 
Jag vet inte varför dom gjorde den,kanske för att lindra min smärta? 
Jag vet inte, men idag är jag glad över att han fick sin munvård 
trots allt för varför ska inte ha få det trots sin dödsdom?    

Hur mådde hunden under denna tid undrar ni säkert...?    

Jag tyckte att han var oförskämt pigg och jag hade nog ganska svårt 
att förstå/inse att han förmodligen var mycket sjuk.    

Min förra hund visade mycket kraftigare symtom så jag gjorde väl en 
jämförelse mellan den tiken och min hane.     

Man både såg och kände dessa lymfar på halsen, de var som två stora 
stenar. 
Även de som befann sig i ljumskarna kändes rejält, på ena sidan 
var de större. 
Sen var han nog något tröttare kan jag tycka i efterhand, 
mer än vad jag kanske ville se just då men annars var han ganska 
mycket av sitt vanliga "jag".   

Under tiden vi väntade på provsvaren skulle komma så försökte vi 
hitta all möjlig information om denna sjukdomsutveckling, 
behandlingsmöjligheter, kostnader osv. 
Det var mest min gubbe som ringde runt för jag orkade helt enkelt 
inte - känslomässigt - att ta kontakt, ta in information etc. 
Han ringde till olika kliniker runt om i landet för att ta reda på 
hur snabb denna sjukdom är i sin utveckling. 
Det visade sig ta ca 4- 6 veckor för denna sjukdom 
(trodde först det handlade om månader) men det visade sig att det 
handlade om veckor. 
Vad har hunden för överlevnadschanser,sjukdomsförlopp, symtom 
(vad vi hade att vänta oss),behandling och dess kostnad mm. 
Det var många tankar som snurrade runt i huvudet,jag tänkte även 
på vad för olika slags foder det finns för cancersjuka hundar! 
Vi vägde för och nackdelar med att ev. påbörja en cytostatika - 
behandling. 
Priset (tror jag) ligger på 25000/4 mån behandling och försäkringen 
som vi då hade skulle inte täcka. 
Telefonen gick varm till vetten. 
Mycket svårt och tungt beslut men vi tänkte först på hundens ålder, 
behandlingen botar inte utan kan förlänga livet med ett par månader, 
hunden kan bli tvärdålig under behandlingstiden så att man akut måste 
avliva,biverkningarna ska visst inte vara så stora hos hunden men det 
finns ju alltid en risk. En stor procedur att ha hunden hemma och 
medicinera.    

Stora förhållningsregler för hur man ska handskas med medicinen, 
avfallet,hundens urin/avföring & saliv etc.    

Har man dessutom barn (som vi har) så var det väldigt nog hur barnen 
hanterade hunden. 
Var vi beredda på detta för att, för egen skull, för att få mer tid 
med hunden? 
Svaret var nej.    

Sedan kom då svaret efter en plågsam vecka, och det var 
lymfkörtelcancer!   
4 - 6 veckor,trodde verkligen att vetten tagit fel på veckor och 
månader, men det gick verkligen så fort! 
Från det att jag upptäckte de förstorade lymforna på halsen tills jag 
besluta att ta bort hunden tog det 6 veckor. 
Vid det här laget hade han blivit mycket tröttare.    

Han somnade i min famn när jag kliade honom på huvudet vilket han inte 
brukade han inte göra, lymfarna fanns därlixom för att bekräfta 
/påminna om hans sjukdom. 
Plågsamt för vi som förstod vad som hände, men jag tror inte att 
hunden led.    

Visst, när jag tänker tillbaka så visst var han påverkad men han såg 
inte lidande utom ni förstår vad jag menar..    

In på den 6:e veckan tyckte både jag och min man att det började bli 
dags för det riktiga avskedet.    

Nu var tiden inne, nu kan vi inte ha honom kvar hos oss längre hur 
gärna vi än ville så var vi tvungna att släppa taget.    

Vi vet inte hur mycket han kände av sin sjukdom, vi ville 
inte vänta längre så att han kanske hastigt blev mycketsämre,vi ville 
försöka ha en så "friskt" minne av honom som möjligt att minnas 
tillbaka till trots sin mycket svåra sjukdom.    

För han var ju det, lilla gubben, han var mycket sjuk och vi hade 
ingen rätt att 
hålla honom kvar...    

Vi kremerade vår kamrat och har begravt honom där han trivdes som 
mest...    

Vila i frid - älskad och saknad!    

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤  

Min älskade vän och livskamrat!    

Du föddes 19/10 - 97 i en kull på 7 andra vilda pudlar. Jag hade i den 
stunden inte en 
tanke på att jag så småningom skulle bli din blivande matte och jag är 
glad över att ha fått vara tillsammans med dig och dina syskon från 
första andetaget tills den stora flytten till era nya familjer. 
Du fick en ny familj och mitt liv gick vidare - en dag ringde upp - 
födaren och talade om för mig att du hade fått komma tillbaka - 
det högg till i mitt hjärta och jag for och hämtade dig för att du 
skulle få vara hos mig en period. Den perioden varade i 8 år - 
helt underbara år!        

Jag hade räknat med att vi skulle få vara tillsammans ännu en tid, 
men ödet ville något annat.     
Du fick diagnosen Lymfom - det är en sjukdom jag inte bemästrar 
eller kan göra något åt utan jag måste acceptera  det som hänt 
och försöka göra ditt liv så bekvämt som möjligt utan plågor 
och lidande. 
Du har inte haft en enda sjukdag i ditt liv - lite problem med 
ryggen har du tyvärr fått dras med men det är inget som har hindrat 
dig/oss till att kunna göra allt det vi ville göra..       

Allt har gått så fort - nu finns du ej mer - jag sitter här alldeles 
tom - vill tro att du ska komma tillbaka - att allt blivit fel. 
Sanningen finns där inom mig, men jag vill inte se, jag vill att 
det ska vara som vanligtatt jag åt dig kan le.     
Känna din fuktiga nos, se dina mörka ögon, känna lukten av dig min vän 
 - gör mig hel igen..    
Det enda som ger mig ro är vetskapen om att du nu slipper din sjukdom 
och att du har fått somna lungt och stilla utan smärtor.    
Jag är glad och tacksam över att fått ha dig som kompis och 
livskamrat och du kommer for ever and ever att finns i mitt hjärta!       

Vila i Frid       

"Jag stod vid din säng inatt, jag kom för att ta mig en titt.   

Jag såg att du grät o hade svårt att sova.        

Jag gnydde tyst till dig när du torkade bort en tår.   

Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag mår bra jag är OK, jag är här.        

Jag var nära dig vid frukost, jag såg dig hälla upp te.   

Du tänkte på dom många gånger dina händer sträckts ner mot mig.        

Jag var med dig till min grav idag,du vårdar den så bra.   

Jag vill försäkra dig, jag ligger inte där.        

Jag gick med dig mot huset, när du fumlade efter nycklarna.   

Försiktigt satte jag min tass på dig, jag log o sa "det är jag".        

Med varma kramar       

Du såg så väldigt trött ut, o sjönk ned i en stol   

Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod där.        

Det är möjligt för mig att vara så närvarande varje dag.   

Att tala om för dig med säkerhet "jag for aldrig iväg"        

Du satt där mycket lugnt, sen log du.   

Jag tror du visste.   

I stillheten den kvällen, var jag väldigt nära dig.        

Dagen är över....Jag ler o ser dig gäspa.   

Jag säger god natt, guds beskydd, vi ses imorgon.        

När det är inne för dig att gå över den tunna linjen   

kommer jag att rusa över för att hälsa dig o vi kommer att stå 
sida vid sida.
Jag har så mycket att visa för dig, det är så mycket för dig att se.   

Ha tålamod, lev till din resas slut, kom sen hem till mig."  
 gbigbcaup7gvhcavjrl2uca7jmppxca196wvacarfsw5hca0f30q6ca4onzoxca20uaj7cahp5bwhcamimckecaq5qd33caoy0dvtcaninufrcax13mc9cazmec27cauxwy69caodnap7caw28vlm.jpg 000_1745_small.jpg   

Annonser

Postat augusti 27, 2007 av glockiz

%d bloggare gillar detta: