Oj, nu verkar riktiga pirret börja göra sin verkan. Flyttångest, flyttruset, lycka, sentimental, glädje men även en dos av nedstämdhet, spänning inför framtiden, minnen från dåtid – allt i en enda röra och mitt i allt ska jag försöka göra ett så bra jobb som jag bara kan (all min tid till de gamla) innan jag säger adjö till mitt arb.ställe mina underbara kollegor. Usch va jag kommer att sakna er!! Finns mycket att skriva om ”min” grupp men nöjer mig med att skriva -ni finns i mitt hjärta -
19 dagar kvar, nedräkningen är ett faktum, och jag jobbar kväll sista passet, till 21. Hade först tänkt att byta bort kvällen till en dag, men jag tror banne mig att jag står fast vid min kväll. Jobbigt att säga ”adjö” till många arb.kollegor och det kan vara ganska skönt att köra på natten.
Rädsla för vilka känslor som letar sig fram inför att åka så långt ifrån sonen, jag tänker inte att det ska vara för alltid men för under en obestämd tid framåt vara borta ifrån honom så pass mycket som det ändå blir..
Nu ses vi var och varannan dag trots att han inte är hos mig på veckorna utan för att jag och exet bor så nära varandra så sonen har den möjligheten att ”droppa in” om inte annat än för att säga hej, jag får en kram och puss. Kel, gos och en stor portion värmande och glädjande känslor.
Jonny har satt in lite pengar åt mig, jättegulligt av honom men vad gör pengar när allt kommer omkring?
Jag kan inte glädjas åt det till fullo, jag vet inte om någon annan förstår det så därför väljer jag -faktiskt- att dra på mig en liten mask utåt men när jag är hemma tar jag av mig den och försöker köra någon slags meditation för att lugna mina sinnen och min själ. Ganska skönt att få göra det i lugn och ro.
Jag har gått upp till 90% och det gör väl sitt till och det är väl därför jag med större kraft försöker att inte hasta iväg i mina känslor, försöker att inte stressa upp mig i arbetet, försöker tänka ”här och nu” med lite vett och sans. Försöker att inte packa, dra ut sopåse efter sopåse, städa och gör allt på en och samma dag. Det ÄR svårt att lära gamla hundar sitta men det går om man är nog envis. 
Ska till ”min” läkare imorgon och meddela honom mitt beslut samt meddela honom att jag ska flytta – han vet inget ännu, samt denna jädra FK. Förövrigt så har de inte tagit något beslut ang min bostadsansökan, jag ska återkomma nästa dag och nästa dag. Idag fick jag veta att de måste få två dagar (åtminstone) på sig att handlägga ärendet. TVÅ dagar..få se nu.. hmm hur många dagar är det från Mars till Augusti..????!
Nu blir detta inlägg ett sånt där typsikt virrvarrinlägg som jag brukar skriva när det är många bitar (fast på olika plan) som tynger mig – min blogg, min pysventil. Här behöver jag inte ens försöka förklara hur jag innerst känner det, jag behöver inte tänka rediga tankar eller ens förstå mina egna tankar utan här kan jag skriva fritt, utan att någon avbryter, nickar medlidande och försöker förstå sig på mig men ser mest ut som ett stort ? 
Imorgon ska jag krama Malin hårt och skoningslöst. Jag har fått t´shirtar/kläder av henne idag och hon ska baka min avskedstårta till kollegorna! Operatårta – ni vet- den med vit mandelmassa som ”lock” och med massa härlig chokladmousse mellan … *slurp*
Tack Malin för att DU finns..!
Med det säger jag gonatt – sängen börjar frysa till is 
Erika Sa:
on augusti 13, 2009 at 3:10
Jag tycker att du är modig som flyttar och vågar prova på något nytt. Och det går ju faktiskt att flytta tillbaka ifall det blir för tomt utan sonen
. Stor kram!
Katrin & Wiggen Sa:
on augusti 13, 2009 at 9:22
Jag har det som mantra ”det går alltid att flytta tillbaka – har jag en gång vågat så vågar jag fler gånger”
Linda Määttä Sa:
on augusti 13, 2009 at 7:43
Kör hårt och se det som en andra chans i livet. Fast du inte vet vad som kommer gör du mycket mer än många andra skulle tordas. Bryter upp från många invanda saker och tar klivet ut i den okända. Lycka till käresta kollega.
Katrin & Wiggen Sa:
on augusti 13, 2009 at 9:21
Snacka om att jag kommer att sakna er! Jag kommer nog inte att uppbringa samma glada kollegor. Vi har gått igenom mycket tillsammans och vi kan varandra utan och innan (på gott och ont) ;P Men vi har stöttat och hjälpt varandra, vi har kunnat prata ihop oss utan att klösa ögonen ur varandra jag kommer att lämna min arbetsplats med tungt hjärta men som sagt – vågar man inget vinner man heller inget..
Nu ger jag allt jag har till något nytt och det är jag faktiskt stolt över att jag vågar
Harriet Sa:
on augusti 14, 2009 at 7:55
Du är modig du men jag hade nog gjort detsamma i ditt läge.
Tänk bara på att du åker till något och inte ifrån något. 
Kram p å dig.
Kristin Sa:
on augusti 16, 2009 at 10:04
Hej vännen!
Ååhhh, är det snart dax att åka för dig? Jag måste ju komma förbi jobbet nån dag så jag hinner träffa dig. Du är så himla modig och gör helt rätt, jag tror du behöver det här. Huvudsaken man har varandra så spelar det ingen roll vart på jorden man är.
Jag önskar dig all lycka i ditt nya liv! Glöm nu inte bort oss bara…..
Puss&Kram / Kristin
Katrin & Wiggen Sa:
on augusti 16, 2009 at 10:05
Gör det – kom förbi – saknar dig på jobbet vännen!!
Jag känner att jag gör rätt och jag gör vad jag vill för en gång skull men det är inte utan vånda och besvär. Vem har sagt att livet ska vara lätt att leva – huvudsaken är att man fyller åren med liv och inte livet med år *eller hur det nu var* Haha
Hoppas att du och de dina mår bra och tänk på att hjulet går att stoppa om det skulle gå för fort /bamsekram