När jag var ung och oförstörd så gick jag obehindrat omkring i högklackat. Ni vet, pumpsen som var så moderna på den tiden..
Under en lång period av mitt liv har jag inte kunnat gå i högklackat, kanske beror det på att man skaffade hund och tillika tillhörande passande skor (läs kängor och gympadojjor). Dessa har jag nu haft fram till 38 års ålder – ja inte samma kängor och jag har tagit av mig dessa emellanåt 
Nu i vintras kände jag att jag ville förnya min lilla skosamling till något mer attraktivt, kvinnligt! Så jag köpte mig ett par stövlar (som jag visat tidigare) med högre klack och döm om min förvåning - ett mirakel har skett – jag kan gå i högklackat!! Jag har testat högklackat tidigare men fått ge upp tanken i att kunna visa upp mig i denna underbara klackvärld. På med kängor och gympadojjorna igen och ut till skogs.
Nu har jag hittat ett par superfina, högklackade skor på tradera. Ropat in dessa för 51 kr, 100 kr med frakt. Och jag kan ha dessa OCH jag kan obehindrat ta mig fram i dessa utan att se ut som en gammal kossa som skitit på sig 
Det jag inte är van vid är att gå som jag ÄGER världen – det är en ny upplevelse och dessutom blir jag ju ett par cm längre…!! Det är inte fy skam, nu kanske jag kan nå upp till Jonny utan att stå och balanser på tårna jämt och ständigt *s* och han slipper stå som en gammal gubbe med krökt rygg.
Nu måste jag inhandla skavsårskydd! Och jag måste gå in dessa för jag hade tänkt att ha dem på mig när vi åker till Stockholm Oo
Har även berättat att jag är flygrädd – eller då jag haft min ångest så har jag varit så rädd att tappa kontrollen och så känns det (kändes det i sommras iaf) som jag är helt förlorad när jag sitter i ett plan och inte kan se piloterna, inte kan se ”vägen”, helt plötsligt svänger det till eller så åker man upp eller ner och jag kan inte kontrollera detta…! Minns att jag blev alldeles yr i skallen, svetten rann ur händerna och munnen kändes som ett strävt/torrt sandpapper! Jag var nästan på väg in i cockpiten för att ta över spakarna! Ett par tittade så förstående på mig, vickade sina huvuden åt höger och vänster och jag kände mig HUR korkad som helst där jag satt och krampaktigt höll i min tidningen – som om den skulle kunna rädda mig om nåt hände…?! Men Jonny sover visst innan start så jag kan nypa honom i armen hur mycket jag vill
Jag har alltid älskat att flyga, tja inte för att jag flugit mycket under mina år men ett par resor har det blivit och allra bäst har jag gillat start och landning – det är ju då allt händer!
På Fredag ska vi till Malin - hon fyller nämligen år och det ska firas. Våran Malin ska få present *S*
Lördagens middag blir hos mamma – sonen kommer också och ska vara till Söndagen.
Hade tänkt att försöka hinna klämma in ett spår till Wiggen men jag jobbar ju också så det blir lite planering i veckan, annars har det mesta vi gjort varit spontana saker..
Nä – dags att värma upp tassarna och spankulera med klackeskorna i lägenheten
Agnetha Sa:
on maj 20, 2009 at 12:54
Högklackat går fetbort för mig! Jodå, jag har väl några par som jag tar på mig vid festligare tillfällen, under förutsättning att jag vet att jag inte behöver gå och stå så mycket…
Men skor med sådan klack som du har på dina nya är mycket lättare att klara av; kilformade klackar ÄR betydligt bekvämare och faktiskt har även jag ett par med sådan klack som jag t o m kan tänka mig att gå några hundra meter i. 
Och du, jag förstår din flygrädsla och känsla av kontrollförlust, men det ÄR ju faktiskt så att risken för att tappa kontrollen över sin bil p g a tekniska problem – eller möta någon med dito – är låååååångt större än att det skulle ske något med ett flygplan. För hur många bilar genomgår en besiktning och säkerhetskontroll innan varje start, som ju sker med ett flygplan?
Gå på du och ha dig en välförtjänt trevlig helg. Kramar i massor!