I Torsdags var det sista kurskvällen på viltspårskursen. Jag kom lite sent så jag band upp Wiggen och gick direkt ut för att lägga spår, hämta Wiggen så att han skulle få gå på en gång och se på den f*n. Han spårar faktiskt mer sammanhållet nu och s´ar betydligt mindre, knappt några kängruhopp ect. Så han har nog tagit fasta på att man inte kommer sig någon vart med hets när det gäller basicspår. 
Istället så gör han flera tappar, fast han har inga problem att återuppta spåret och han kör det direkt i kärnan men han tappar efter visst antal steg, varför kan man fråga sig? Han har ännu inte landat i basicspåren kan jag tänka mig eftersom han är en van spårare *funderar*
Man måste ändå ta´t lungt och spåra fokuserat trots att det är så många intryck både ifrån (superfärska) spåret och att sitta och vänta tillsammnas i grupp mm. Fortfarande lever han rövare när jag går ifrån honom men så länge han fixar sitt jobb = att spåra nogrannt så var det då skit detsamma 
Jag ska fortsätta att lägga korta, långa färska och inga liggtider spår blandat med att han får gå och inte gå spåret men jag ska även lägga in våra vanliga spår/rutiner.
Idag gjorde jag två spår som hade liggtid på ca 3 timmar. Det ena innehöll en vinkel den andra gick efter en liten stig som korsades av flera små stigar och andra djurspår/spillning. Jag kan tala om för er att jag stod inte stilla många sekunder när jag la dessa spår för tala om MYRMARK!! Myror ta mig tusan överallt och så fort man stod stilla tog de över hela skon och vandrade sakta men säkert upp efter benet *jääääkka*
Myggorna har vaknat även detta år *kliar mig överallt*
Gör nu vågen för håll i er: Jag har även snitslat spåren!! *gör vågen* 
Världens bästa gris tog bägge spåren i LUGN takt och han tog uppsparket jättebra och direkt ut i spåret. Jag fick inga brännskador på händerna!! Måste ärligt erkänna att han spårar nog ännu bättre än tidigare så jag har nog slarvat med att låta honom vinda mer än vad han ska göra *skäms lite*
Lungt och metodiskt arbetade han sig igenom spåret, på första spåret var skanken otäck för en massa otäcka myror hade tagit över och krälade över hela skanken. Vad gör man inte för sin hund – räddar skanken ifrån myrorna så att Wiggen kan bära tillbaka den till bilen. 
På andra spåret var det rätt kul att se när vi kom till slutet så missade han skanken för han var så inne i spårande, men så fort spåret tog slut så stannade han, tittade upp, la ner näsan i backen, vände på arslet och där var skanken!! Världens bästa gris!! 
Trots allt så var det nog inte dumt att köra igenom honom med flera bacisspår, ska fortsätta att växla mellan basic och svårare spår. Det är ju såhär jag är van att ha honom i spåret fast nu var det ännu bättre 
Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.
Källa: Okänd
