Varje år får vi kommunanställda 700 kr för att köpa ”arbets”kläder och det har alltid varit svårt att hitta kläder på denna butik för de är rätt dyra *hmfp*. Men igår när jag kom in i affären la jag ögonen på ett par arbets/snickarbyxor och jag visste att de var dessa jag ville ha men för tidfördrivensskull (?) eller nåt så gick jag ändå igenom alla andra kläder UTIFALL OM ATT jag skulle hitta något annat men näe..
Jag hämtade arbetsbyxorna, knata in i provrummet och det sa bara ”klick”!
Så här se dom ut:
De kostar 700 rixdaler eller rättare sagt 707 rixdaler *asg* ok jag fick lägga ut 7 kr + 170 för en t-shirt soom jag också köpte.
Idag ringde viltspårsdomaren så på Måndageftermiddag/kväll så blir viltspårsprovet. Hoppas bara att spårupptaget och början av spåret fungerar så det inte blir en massa tjaffs/stress i början. Och hoppas för allt i världen att han inte ska vara och kladda på Wiggen!!! Just nu är det min värsta mardröm alltså
Nu ska jag och Wiggen ut igen och träna – inte lätt när alla ”offer” helt plötsligt försvinner?!? Vi hittade två ekipage tidigare i morse. Sammanlagt 4 hundar varav en blev ett sittande pass där jag pratade med ägaren. De andra 3 tillhörde samma flock, det blev ett indirekt möte och sedan ”förföljde” vi dem ett tag och förklarade att vi tränar och ägaren till denna flock tycker det är jättebra för då får han också träning för sina hundar. Han skulle även tala om det för frun – hon har som jag – inte tillräckligt med bestämhet så att deras hundar lever om mer när hon är ute och går. Det blir extra träning för oss
Sen ska jag baka en tårta till hussemannen som fyller år imorrn. Det blir efter nytt recept men fy fasiken vilken god tårta. Vad den är gjort av? – C H O K L A D såklart!!
Vad vi bäst behöver i livet är någon som förmår oss att göra vad vi kan. Källa: Okänd
Först och främst – kasta bort godis i uppfostringsträningen. Eller minimalt med godis.
Godis har man till cirkuskonster.
Hans uppfattning av Wiggen.
Följsam hund
Mjuk men med osäkerhet. Dock inte så osäker som han hade tänkt sig. Skulle han ha varit jätteosäker så skulle Wiggen inte ha gått med på hans ”behandling”. Han skulle ha suttit fast i armen eller krälat kring marken men detta hände alltså inte och Wiggen följde glatt med honom (med viss mattelängtan såklart) när han skulle visa hur jag ska bete mig. Men man får inte glömma att osäkerheten finns där och lurar.
Tål att visas tillrätta
Glad och trevlig
Clown
Människomöten:
Wiggen ska göra mötet – ingen ska tvinga sig på honom. Räcker med ett bra och ev en klapp om Wiggen själv är i mötet. Om godis används så ges den intill människokroppen, inte sträcka ut handen mot Wiggen.
och/eller
Sätta honom vid sidan/bakom och själv hälsa. Vid varsågod får Wiggen hälsa.
Inte ge honom uppmärksamhet.
Hundmöten:
Låsning mot hund/tappar fokus på mig – tvärvänd och låt kopplet bli obehaget. Du själv ska vara positiv/stödjande och berömma vid rätt beteende.
Sittande hundmöte – om Wiggen låser sig/mufflar/piper mm ryck INTE i kopplet. Lyft honom i halsbandet alt så mycket tills han avbryter sitt beteende – upprepa kommandot och beröm vid rätt beteende. Inga våldsamheter, aggressioner ect utan lugnt och stilla med förtroende.
Tandvisningen:
Vi kan köra på som tidigare om vi bara med all säkerhet vet med oss att den som utför tandvisningen INTE backar! Jag har hållt in/dragit tillbaka Wiggen när han velat nosa på ”domaren” – fel! Ger signaler på att ”domaren” är mysko. Låt Wiggen nosa, kommendera honom FOT. Lyder han inte kommandot – kommendera igen backar han ändå så korrigera med NEJ och lyft upp honom – sätt lugnt ner honom och beröm vid rätt beteende. Om jag inte är säker här så låter jag bli – backar i träningen och låter ”domaren” enbart ställa sig vid Wiggens sida och sedan successivt tar träningen framåt.
Jag ska inte tänka – Morra inte, bit inte osv utan jag ska istället tänka – Gör gärna fel för då kan jag visa dig rätt. Det blir mindre stressigt när man tänker tvärtom att han får göra fel så att man får chans att visa rätt. Hoppas ni förstår.
Hemmvid:
Ta bort all vakt! Punkt. Denna träning som vi startat och slutat hur många gånger som helst men nu gäller det att hålla sig konsekvent. Se till att han har en trygg plats dit han kan gå när det kommer folk – i början kan han få ”hålla på” i platsen men sedan ställer man större krav. Kan använda godis I platsen så att den blir trygg och lugn.
Alla som kommer inte ignorerar Wiggen och han får gå ifrån platsen på ”varsågod”.
Barnmöten:
Ingen förhandling! Lektioner till barnen hur de ska agera mot Wiggen. Det vill säga – låt honom vara! Ingen uppmärksamhet – ska de vara omkring Wiggen så kan de gärna köra trix med honom. Gäller även vuxna
Angående kastrering och hans beteende. Detta är inget som hör ihop – han beter sig inte såhär på grund av höga testosteronhalter. Och om man ska kastrera för att slippa löptikstokig hanhund så ska det ske innan könsmognaden. Bättre spara pengar till annat
Vi tränade nu med en löptik och det var inget konstig i det tyckte Wiggen. Han kan dock ha högre testosteronhalt på grund av sin kryptorkichism.
Efter ca två veckor ska vi köra en träff på klubben – hundmöte och tandvisning. Vill jag en till dejt får jag det, gratis!
Önskade jag stannade hemma ikväll och såg tv eller gjorde nåt annat trevligt än att åka ner till klubben!
Tränade:
”ner” – kommandot. Det har blivit för många sega lägganden på sista tiden så jag känner att vi måste ”hotta” upp kommandot/momentet. Gick sisådär – bättre mot slutet så vi fick in ett par OK avslut.
platsliggning. Gick helt super! Passade på att köra platsliggningen nära en träningsgrupp – det enda bökiga för Wiggen var att grästråna ville krypa in i näsan på honom så det kittlades. Han löste det med att lägga upp snoken på tassen.
svängar. Testkörde höger och vänstersvängar. Helt OK!
Sist men inte minst – den jäkla tandvisningen som gick åt h-vete ikväll!
Haffade instruktören som var på plan (hennes grupp skulle in i stugan) och sa att jag ville ha hjälpt med tandvisningen och det skulle gå snabbt. Vi kör tävlingsmässigt, han kommer att morra lite och vilja backa men inget mer med det..
SKIT I DET BLÅ SKÅPET SÄGER JAG BARA!
Första visningen gick enl planerna och enl som han brukar bete sig.
Andra visningen grymtar han mer, backar och spottar/fräser. Han hämtar dessutom andan för att kunna morra ännu hårdare och väsa sig ur tandvisningen. Han var nästan till att vilja ta en tugga på armen!?!?
Va fan i helvetet! *ursäkta språket* men jag förstår ingenting! Varför reagerar han såhär starkt ikväll? Jag berättar snabbt hur han är som individ, vilka delar jag falerat i när det gäller träningen (detta kom jag på för nån kväll sedan) inte är man så smart alla gånger
Hon försöker än en gång att klappa och stryka i ansikten men han fräser ifrån rätt rejält och tillslut så håller hon fast honom i halsbandet för att kunna klappa/stryka och känna efter hur han känns ”känslomässigt. Hon vill inte att vi fortsätter så att det blir en konflikt för honom, han ska ju faktiskt få positiva känslor av denna träning och det får han inte så länge han får hålla på såhär..
Efter varje moment så går han ändå fram till henne och luktar och ser rätt lurig ut – han spanar in henne ordentligt och då menar jag spanar med ordentlig ögonkontakt!
Vi pratar mer och hon frågar ålder på grabben. Hon säger även att det varit löptik med på plan och att det förklarar säkert varför han reagerar så starkt på beröringen/triggandet ikväll (klappa på revben triggar).
Hon säger att det är mycket HANhund i Wiggen – testosteronet kryper ur öronen på honom och hon rekommenderar kem.kastrering för att se om det tar ner honom ett par hekto.
Sen vill jag även ha hjälp av en ”instruktör” – det behöver inte vara en riktig instruktör men en väldigt hundkunnig människa som kan se mig och Wiggen. Som kan vara lyhörd för vad jag har att säga, vad jag vill med Wiggen och hur jag vill/kan tänkas vilja träna. Så hon tipsade mig om ett namn. Har egentligen två namn att välja mellan men det brukar väl inte vara så billigt att gå och träna privat, antar jag?
Jag vill veta hur jag ska nå honom, hur jag ska bete mig gentemot honom, hur jag ska hantera dessa situationer/möten i vardagen! Jag tycker inte det fungerar med pratet att sluta fjoska, låt honom inte bete sig osv. HUR ska jag inte låta honom bete sig? Det hjälper inte när jag säger till honom, det blir nästan en trigg istället – iaf ikväll. Jag vill inte att detta beteende ska triggas upp ännu ett par steg.
The never ending story.
Kan nog lägga tävlandet på hylljäkeln!
Barba non facit philosophum
Skägget gör inte filosofen. – Plutarkos
Hur svårt ska det vara att komma runt den slingan – jag bara undrar!?
Jag har inte sprungit nåt sen förra sommaren så där har vi väl en förklaring men att kuta runt i ca 2 km ska väl inte vara några problem *aaaargh*
Jag har problem med de muskler som sitter fram på underbenet och som ska orka hålla uppe foten medan jag springer – nu är det så att jag har just precis hittat dessa muskler igen och de orkar INTE hålla upp foten och det är SÅ frustrerande! Jag har fått gå/springa/stretcha/gå/springa/stretcha och det värker i underbenet fram till foten. Tycker ändå jag tagit det lugnt, stretchat ordentligt och vilat bra mellan passen. Idag gjorde ena benet ondare än det andra men jag lyckades springa längre sträckor denna gång *glad* men på sista etappen (låter som värsa maratonlöpet – haha) så fick jag KÄMPA för att få upp fötterna ifrån marken, hälen ner först och rulla fram på foten. Fy f*n vilket elände – det gick knappt att få ner foten till marken när jag skulle stretcha så stel blev bägge musklerna. Men skam den som ger sig – jag har ju sprungit denna sträcka förut och till och med 3,5 km så det vore skam om jag inte kunde göra det denna sommar också
Har precis avnjutit en blandsallad – fast egentligen är jag inte så förtjust i blandsallad eller kall sallad öht för jag blir inte mätt. Bara lite bukfyllnad sen går jag och skåpäter istället *fniss*
Ska hoppa i duschen sen spela corona med sonen. Gubben har åkt och – håll i er – FISKA!! Haha och jag ”vinkade” glatt iväg honom och önskade att han skulle ha det så trevligt. Jag ”fiskade” efter vilka som skulle vara med så jag har några namn på vem man kan ringa om olyckan skulle vara framme men han mena på att det skulle bara bli han och jaktkompisen ev en annan manlig kompis. Så mörka molnen har jag dammat av och ska försöka leva HÄR och NU som en glad kärring!
Ibland blir jag väldigt stressad över att inte kunna stanna upp och stanna till i nuet och ta tillvara på vad jag har IDAG i denna STUND. Igår tänkte jag på att jag skulle vilja kunna göra som i klickerträningen – när man klickar så fryser man en bild/ett beteende som man vill se mer utav – tänk att få göra detta klick IRL. Att få frysa i nuet, ta tillvara på och njuta av ”this moment” och inte bara rusa iväg till nästa dag, nästa uppdrag, nästa…?
Hur gör ni, vad har ni för trix för att kunna stanna upp, göra ett eget klick i livet? Tell me
Midsommarafton förflöt i lugnets tecken – vilket var jätteskönt men samtidigt ”saknas något” men jag vet inte vad och det är frustrerande. Jag funderar om jag saknar känslan som man hade när man var barn? Det där pirret, skratten, förväntan ect..
Tycker att många utav traditionerna försvinner eller så orkar man inte ta itu med att fixa några traditioner då man sällan är hemma under storhelgerna. Jag är inne i ett ”tänkar stim” som ni märker
Vi åt gott, drack lite vin och ”bara var” och det är inte ofta jag och gubben ”är” tillsammans. Sonen var ute med kompisar och han skulle få vara ute tills ögonen la igen sig själva *haha* Det skedde runt 22.
Ett kompisgäng kom förbi, en jaktkamrat till gubben och hans polare och de flesta är tjejer runt 20 – 30 års åldern (vet inte så noga då jag inte känner dessa eller vet vilka de är) och jag känner faktiskt av lite svartsjuka för första gången och jag blir arg på mig själv. Jag har aldrig någonsin varit svartsjuk! Det är ingen idé att vara det anser jag, vad gör det för nytta?! Gubben har faktiskt ”festat”/”ölat” mer en period nu men å andra sidan är det inte konstigt att det blir mer av den varan när det är sommar. Ingen bortförklaring eller ursäkt men det brukar vara så men å andra sidan så brukar han inte åka iväg till kompisar och dricka så här ofta och han är oftare hos denna jaktkompis och mina hjärnceller börjar aktiveras, såklart! Jag vill inte det för skulle det vara något av ondo som gubben är ute på så kommer det fram, jag är helt övertygad men jag kan ändå inte släppa tanken. Jag är på helspänn samtidigt som jag försöker att se ut som så
Det har även blivit mycket fiske nuförtiden – jag kör och de andra dricker öl. Inte så att de blir fulla men jag gillar ändå inte att det alltid ska ölas. Både jag och gubben har slutat röka och slutat snusa – sist vi var och fiska (för någon dag sedan) så rökte han en cigarett?!? Va fan – jag sitter som ett frågetecken (läs åskmoln)! Han klagar på andra som röker och försöker styra så att de ska sluta men själv bryr han sig inte att han tar en cigarett, bryr sig inte om vad jag säger utan rycker bara på axlarna och menar på att EN cigarett gör väl inget..?! Nä kanske inte, kanske jag överreagerar men ändå va fan är det för stil!
Nästa fiske blir det inget ölande, jag kommer inte att köra iaf.
Jaja, tids nog kommer råd..
Jag gjorde en supergo midsommartårta iaf och den tänker jag visa:
Försökte mig på att göra en midsommarkrans. Vi drog iväg hela gänget och fixade blommor, fixade själva stommen till kransen men insåg sedan att det skulle bli för komplicerat att linda alla blommorna med en vanlig tråd så nu står blommorna i ett vattenglas istället *fniss*
Har kommit på ett bra (?) sätt att få in mer distinkt ställande (och ev läggande). Jag och Wiggen tränar i uppförsbacke! På baksidan har vi en ganska brant slänt och medan Wiggen är på väg uppför denna slänt så har han tyngden och dragningskraften bakåt. När han då gör ställandet så blir det automatiskt dragning bakåt och ett snabbare stop – mitt önsketänk iaf för jag har inte testat så många månger men det jag ser gillas.
Vad tror ni? Någon som har testat?
Wiggen ska bo tillsammans med denna tjej då vi är i Stockholm. Jag kan meddela att Wiggen inte är ledsen men hon är bara 4-5 mån så det blir barnarov
Nu blir det mer hundträning! Må gott alla och ha en skön midsommardag
Har som bekant anmält Wiggen till anlagsklassen/viltspår nu i Juni. Tyckte jag var så duktig i att fylla i både anmälan och inbetalningen (som skedde via nätet). Läste igenom lite mer på Grythundsklubbens sida och kommer på att jag endast har skickat iväg pengar! Ingen information om från vem och vad betalningen gällde – det var bara att ringa upp kassören och förklara sitt misstag. Nåväl, han var SÅ förstående (hade velat ha honom framför mig och se hans min) Haha så det enda jag behövde komplettera var reg nr på Wiggen.
Idag ringer kassören och funderar om en betalning som han fått, han förmodar att den är ifrån mig eftersom den var så informationsfattig *ehum* men ville bara kolla att vi hade samma datum på betalningen och det var OK. Jag garanterade honom att det förmodligen handlade om min betalning.
Sedan kunde han inte se att jag gjort en anmälan?! Va f*n, jag har säkert anmält till fel prov! Skulle inte förvåna mig ett smack men svårt att kontrollera då man inte får ”kvitto” på vad man anmält till men han ville jag skulle skynda på med anmälan ikväll (gjort) så att jag skulle ha en liten chans att komma med i Juni, annars skulle jag få vänta..
OK – rusar till datan och anmäler på nytt!
Kommer på att det även stod något om chipmärkning, maskin och en kostnad på 50:-. Blir tvungen att ringa upp honom och fråga om jag även skulle ha betalat in den summan tillsammans med provavgiften – men femtilappen skulle jag ha med mig på provdagen!
Jag lovar er, övre norrlands grythundsklubb kommer aldrig att glömma den tokiga kärringen ifrån Piteå!!
Idag har det inte hänt så mycket, jag och sonen har bakat kolakakor. Mina godaste kolakakor som man kan äta hur många som helst. Vi har varit hundvakt åt Harry – mammas blandishane. Nu har vi nyss kommit in ifrån en promenad som bestod i att få ut Wiggen att hämta boll (tennisboll) det gick faktiskt himla bra. Han ville först inte alls veta av den rackarns tennisbollen, sen hämtar han men slarvar med avlämningen men sen han fick in de rätta taktern böt jag till att han skulle söka rätt på kopplet. Han gör markeringar och sen får han bara sniffa runt och ”bara vara”
Nu ska jag käka popcorn och surfa runt.
Jag gillar faktiskt misstag. Jag tycker att de är mänskliga. Källa: Sting
Ikväll drog jag och Wiggen ner till klubben för att träna platsliggning, ställande och tandvisning.
Kallt, småblött och blåsigt men inget regn som tur var
Platsliggningen gick bra, han vill till att vicka över med rumpan men betydligt mindre gånger ikväll än förra gången vi tränade platsliggning (med hundar). Jag kunde tillslut även kasta iväg belöningsbollen och han låg kvar så det ser jag som mycket positivt. Ställandet kan jag vila med ett tag framöver och plocka fram läggandet. Fotpos körde vi också lite grann, det går inte att komma ifrån samt fotgåendet så det är bara gilla läget!
Haffade en instruktör, en tjej som tävlade samma dag som S tävlade med Wiggen så innan jag hade fått fram man vad jag ville ha hjälp med så hade hon redan kläckt fram detta med tandvisningen Haha! Vad arg jag blir på mig själv ibland när jag blir sådär len och tafatt!! :S
Nåväl – hon visste om våra ”problematik” så vi körde tävlingsmässigt. Utgångspos, hälsa på varandra, fråga vad hunden heter och tandvisningen. Såklart att Wiggen morrade, vore inte likt honom (som det sett ut nu ett tag) men hon backade inte utan fortsatte lugnt att kolla färdigt. Instinktivt höll jag honom kort, inte stressat men bestämt sa ifrån att – Nej, nu räcker det! Tjejen gjorde klart tandvisningen och vi fortsatte prata som inget hänt och hon gick tillbaka till sin träningsgrupp för att sedan återkomma efter en stund.
Träningsgruppen var nog föresten tävlingslydnadsgruppen som även jag anmält mig till men som jag inte kom med i *grrrrr*
Jag skulle återuppta träningen med Wiggen men märkte direkt att något inte stämde. Han tappade inte svansen men han blev konstig i sin kroppshållning och han såg besvärad ut. Jag tänkte att vad har nu flugit i hans skalle, vi har nyss tränat så glatt varför ser han ut som jag har varit dum mot honom..?
aah – kom sedan på att han måste ha blivit berörd av tandvisningen, såklart!
Han var inte i direkt träningsläge efter det om jag så säger så han fick kommandot ”lägg dig ner” = lägg dig ner och vila.
Tjejen kom tillbaka och han sniffade av henne ordentligt och hon blev väldigt uttittad av Wiggen innan vi gjorde om samma procedur. Han morrade men jag fick backup av tjejen för hon tyckte jag hanterade situationen väldigt bra och att det är så jag ska arbeta med honom. Inga hårda ord, inga fysiska korrigeringar ect (vilket jag har insett) utan lungt och stilla men bestämt säga åt honom att det är bara acceptera, det är inget farligt! Fast man känner i maggropen hur man ska (bör) agera och man känner i maggropen orsaken till hans beteende så misstror man ändå sig själv. Fick lite råd och tips innan hon drog iväg till sin grupp igen och jag hade tänkt att gå av plan med en gång med tanke på hur han agerade efter första tandvisningen. Men något fick mig att behärska mig och ändå stanna kvar på plan för att kolla om han fortfarande var lika berör – men icke sa nicke! Samma gammla Wiggen – full fart och fläkt och han såg riktigt lättad ut. Han fixade tandvisningen utan att gå sönder och samman, vilken bedrigt!! (hans egna tankar) Hahaha för det såg verkligen ut som så – vilken lycklig hund!
Nu ska jag sussa kudden!
Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat. Källa: Okänd
Gott & blandat har det blivit hela helgen och det började i Fredags. Jag var på arbetet som vanligt men gubben, sonen och min mamma åkte till stadsparken för att bla kolla in pippi långstrump, tipspromenad, pirater, kaninhoppning mm mm. På lördagen bar det iväg till Långnäs på den årliga dragracingen! Oh jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha!! Många fina, vackra, snygga, läckra och coola bilar som jag lätt skulle kunna ta hem och parkera hos mig! Sonens ögon var lika stora som mina
Vi var där från ca 11 till 15, åkte hem och packade ryggan, bytte kläder, haffade fiskespöna och drog ut till Vitsjön för att fiska, käka middag och må gott. Det var ganska kallt under dagen men till kvällen hade solen kommit fram och det blev riktigt skönt och härligt
Just nu i skrivande stund så är gubben och lägger ett viltspår, har bett att han ska lägga upp det som ett anlagsspår så nu blir det återigen ett prov på om gubben verkligen HÖRT vad jag sagt eller om allt har gått förbi hans otroligt små öron (som han ofta har) Så det blir väl uppdatering av spåret senare ikväll..
Wiggen är ett kaptiel för sig – han har personlighetsklyvning. Han måste ha det så som han beter sig. Ena dan fungerar allt perfekt och andra dan så fungerar det mesta allt sämre – pratar nu möten med folk och allra helst barn!
Vid det här laget vet ni ju vad för slag filur Wiggen är, han är osäker men han har även vakt i sig och jag skulle hemskt gärna vilja veta hur % är fördelade. Hur jag ska möta honom i detta eller om jag bara ska skita i hans humör? Både jag och gubben känner att Wiggen eskalerat i mötet gentemot barn. Han morrar oftare, drar upp läpparna och visar verkligen att han inte tycker om dessa små varelser. Han gillar inte andra barn och han gillar inte sonen om det blir så att Wiggen måste stanna längre i deras ”möten”. Men han gillar ändå sonen, leker jättebra med honom och så men nja, vet inte riktigt vart & vad jag ska sätta fingret på Wiggen. Han har för övrigt nästan sluta skälla vid dörren så det är positivt, eller det är betydligt färre gånger han skäller nu än tidigare för visst kan han lägga av en harang, eller två ibland, men jag sker en stor skillnad nu mot förr.
Möten men hundar går också väldigt upp och ner, han kan möta en hund och vara tyst. Vi fortsätter och går, vänder och möter samma hund igen då minsann blir det liv i luckan!? Inte lika mycket som förr men han måste ändå hävda sig (?) eller vad det nu är han försöker visa när han beter sig på detta sätt. Är han inne i nåt psykiskt”stim” där inget är på plats? Plan och vardagslydnaden finns inget att klaga på, han lyssnar och beter sig så som han ska – inga problem där…
Han sköter sig i det stora jättebra hela men längre ”möten” är ett dilemma, vet inte om jag ännu ska kalla det för problem för jag vet inte vart detta bär av men jag vill veta hur sjutton jag ska hanskas med honom så att han kommer sig i balans och fortsätter att hålla sig där..? Det är nåt som jag gör men vad? Visst kan han låta likadan med husse/annan människa men tydligen inte lika ofta som med mig – varför? Eller gör jag för djupa analytiska dopp nu – vad vet jag..
Här hjälper han mig att plocka ur tvättmaskinen:
————————————————————————————-
Uppdaterat:
Har nu varit på stan och raggat folk till att få till möten mellan Wiggen och främmande. Vi gjorde 5 olika möten innan vi gav upp och for hem – annars hade vi nog frysit fast på stan. Fy rackarns! Vilka kalla vindar!!
Nåväl – idag var det grabbarnas dag för möten så jag knöt först upp Wiggen innan jag gick fram till de 3 första utvalda. Jag haffade 3 grabbar i 13 – 15 års åldern. De trodde nog först att jag skojjade men de ställde frivilligt upp på att möta Wiggen *höhöhö*
Jag förklarade hur det ligger till, att Wiggen inte är farlig vilket folk kan (med all rätt) få för sig att tro utan han har det lite jobbigt när han möter främmande människor som blir kvar i mötet. Han är känslig på människors kroppsspråk, ögonkontakt osv och att jag vill att de hjälper mig med hans träning. När jag kommer fram med Wiggen ska de bara prata med mig samtidigt som de ger godis och sen avslutar vi mötet. Det gick superbra. Först ville inte Wiggen ha godis men han backar inte, snusar av grabbarna och sedan börjar han äta utav det som bjuds (orijen såklart) Alla grabbarna kom fram samtidigt men det störde sig inte Wiggen utav utan han fortsatte käka, när godiset var slut tackade jag så mycket för att de hjälpt mig med träningen också gick vi lungt vidare.
Jag var inställd på att vara luuuugn. Inte stressa mig till torget, inte stressa till och ifrån mötena utan bara vara närvarande i lugnet (hur låter det här då) Hahaha och strosa omkring på stan.
Nästa offer var en lång, brunbränd karl som såg lite lurvig ut. Samma visa här, jag band först upp Wiggen innan jag gick fram och förklarade hur läget är och även denna karl gick med på att hjälpa mig med Wiggens träning. När jag hade närmat mig denna karl kände jag att det luktade alkohol, vet inte om det var dagens förtäring eller gårdagens men jag tyckte han uppträdde bra så jag avböjde inte detta möte. Och allt gick superbra! Han ställer sig lite snett ifrån oss medan vi går fram och vi hälsar, Wiggen går fram och får gotta sen frågar karln om jag kunde hjälpa honom men tyvärr kunde jag inte det för jag hade inte min mobbe med mig..
Sista offret haffade jag på parkeringen för vid det här laget var jag en isbit. Men denna människa var en hundmänniska så jag passade på efter det han stoppat in sin hund att går fram och förklara än en gång läget. Sa att detta känns som dolda kameran men försäkrade honom att så var inte fallet utan detta är på riktigt Även denna karl ställer upp
Detta möte gick också superbra – vi går fram och Wiggen snosar först av honom iom att det luktar hundvalp. Tar gottat och stannar kvar frivilligt i mötet. Vi står och pratar lite och Wiggen sköter sig felfritt. Karln får även röra vid munnen och jag ger honom mer godis som har får ge Wiggen så karln går ner på knä och klappar och blir mer närgången och allt går jättebra. Nu måste jag hem innan jag fryser fast på stället!!
.. hur sjutton jag ska kunna klämma in allt det jag vill göra?! Jag försöker göra så gott det går men visst tusan känner man frustration när viljan/motivationen och gnistan till träning finns men inte tiden/pengar ect för det börjar kosta en hel del att köra fram och tillbaka på både spår/klubb/andra intressen samt att gubben ska knyckla in sina intressen däremellan..
Jaja, va f*n gör en bal på slottet?
Hela familjen har klivit upp kl 03 i natt för att följa med mannen i huset ner till Umeå på hans fystest.
*löpning
*harres test
*lyfta upp och knata omkring på en 77 kg människoklump (en docka som ska likna en människa)
Vi drog även med mor min på äventyret, hon behöver komma ut och se vida världen
Gubben min klarade fystestet galant!! Skål my darling! (vi får ta firandet till helgen)
Sonen har varit hur cool som helst, inga problem har uppstått efter vägen. Han har kunnat hålla sig i skinnet. BRA gjort min son!
Wiggen har också skött sig galant, vet inte vad det varit med min familj idag men ingen har skämt ut sig – inte jag heller (hoppas jag). Det är inte något som JAG vet om iaf
Wiggen brukar, under vanliga omständigheter, alltid leva rövare när jag lämnar honom. Jag menar LEVA RÖVARE!! Men idag var han cool lugn där han ömsom satt och ömsom låg så han fick bli mammas lilla idag. Eller sonen och Wiggen delar plats
Jag har sovit en timma sen vi vaknade inatt så jag känner mig rätt MÖR just nu men jag ska försöka hålla mig vaken till 21 för jag vill se Science of Storm Chasing. TUR säger jag att jag kunde byta så att jag jobbar kväll imorrn *jippi*
Som sagt var, känner att jag inte hinner med och har inte råd att göra det jag vill så nu blir jag splittrad!!
Jag vill ju både åka till klubben * flera kvällar i veckan, köra viltspår * flera ggr i veckan, jag vill sitta på stan * flera ggr i veckan så han ska tagga ner bland folk, jag vill klämma in mina andra intressen, familjen och vännerna – ständigt jäkla dåligt samvete. Och jag vill, jag vill, jag viiiiiiiiiiiiiiiiiill!!
Har idag har jag börjat om med joggingen och ska försöka hålla den i trim under sommaren. *host, harkel* Jag skulle ha åkt till klubben ikväll för att träna med Wiggen men det fick bli träning framför bästaflockens bakgård – där en av tjejerna glatt agerade publik. Wiggeponken var faktiskt jätteduktig för samtidigt så var det ett gäng med killar som sparkade fotboll mot en vägg. Vi körde fotpos och platsliggning – kanon!
Funderade faktiskt på att ta duschen imorrn men vete tusan om jag ska göra det redan ikväll så jag (kanske) orkar hålla mig vaken två timmar till
Nåväl – hejja min familj ni är bäst i test! (för idag)
Och nu får ni ursäkta att jag avbryter mig själv. Källa: Murray Walker, motorsportkommentator
Nåväl, han var SÅ förstående (hade velat ha honom framför mig och se hans min) Haha så det enda jag behövde komplettera var reg nr på Wiggen.
Skulle inte förvåna mig ett smack men svårt att kontrollera då man inte får ”kvitto” på vad man anmält till men han ville jag skulle skynda på med anmälan ikväll (gjort) så att jag skulle ha en liten chans att komma med i Juni, annars skulle jag få vänta..
Han ställer sig lite snett ifrån oss medan vi går fram och vi hälsar, Wiggen går fram och får gotta sen frågar karln om jag kunde hjälpa honom men tyvärr kunde jag inte det för jag hade inte min mobbe med mig..
Även denna karl ställer upp 
Skål my darling! (vi får ta firandet till helgen)
idag. Eller sonen och Wiggen delar plats 
Wiggeponken var faktiskt jätteduktig för samtidigt så var det ett gäng med killar som sparkade fotboll mot en vägg. Vi körde fotpos och platsliggning – kanon!
