Jaha så har man ännu en gång åkt dit på förkylning. Det började med att mannen skulle vara hemma för vård av barn för sonen är förkyld. Men i morse, efter att ha vakat hela natten p.g.a frostskador, svettilningar, hostattacker och världens ledvärk och sån där toutchvärk på kroppen så steg jag upp kl 05.30 och sa till mannen att han inte behöver stanna hemma utan jag gör det då jag ändå känner mig så pass risig. Han uppfattade givetvis inte vad jag sa så kl 9 var vi hemma iaf allihopa. Jag kunde inte gå till jobbet, bägge hade tagit vård av barn men det slutade iaf med att mannen (han som inte var sjuk) pallrade sig till jobbet.
Jag fattar inte vad som hänt mig, förr när jag blev sjuk kunde jag sova hur mycket som helst. Nu går det bara inte, jag är trött men jag får ingen ro till att sova!! Fast det är klart, slutar jag vara envis och ta värktabletter så kanske kroppen kommer till ro. Jag ska faktiskt ta värktabletter till i natt.
Jag tog även värktabletter så att jag kunde orka ta mig till klubben ikväll – S skulle ju träna med Wiggen. Vi började med att värma upp bägge våra hundar och sedan fick S lite tips på hur jag brukar lägga upp träningen samt lite kommandon. Testade även hoppet men jag har ju lärt in efter gamla regler så jag testade på plats de nya och det fungerade kanon – nemas problemas.
Så var det dags att låtsas åka därifrån så att S själv kunde träna med Wiggen. Jag satte mig i bilen, S tog ut Wiggen och jag körde därifrån – bara för att parkera lite längre bort. Sedan smög jag mig tillbaka för att smygtitta när det tränade. Mammas pojke är han, ut i klospetsarna! Gud vad han spanar efter mig Haha. Fast han lyssnar jättefint på S men det är klart, lite mer fokus på S vore inte helt fel. Sedan har vi inte varit på klubben nå sedan i vintras så det var mycket ”nytt” att ta in för min Herre med stort H! Jag måste ta mig ner på klubben mera så han kan bli lika avslappnad som när vi slutade förra träningsomgången. Sen ska S ta Wiggen någon fler gång och träna men sen ska hon ta honom dagen före tävlingsdagen och vara med honom hela dagen. Bara busa, leka in inkallning och lite smått och gott så att han har den bilden klar i huvudet på tävlingsdagen. Då kommer S tidigt och hämtar så att de hinner värma upp och sen är det bara önska lycka till 
Efter trettio har kroppen en egen vilja.
Källa: Bette Midler
villgott Sa:
on maj 7, 2008 at 11:05
Vad spännande! Kul att du kan kika på håll. Tror du inte att han känner av att du är i närheten även om han inte ser dig? Skönt att hoppet satt direkt trots annan inlärning. Nu håller vi tummarna för att tävlandet går bra så att du vågar dig på att tävla själv också!
Harriet Sa:
on maj 7, 2008 at 11:32
Stackars dig! Hoppas att du kryar på dig fort nu.
Duktig ponke du har.
Kramis på dig.
Shanie Sa:
on maj 7, 2008 at 2:25
Vattenfallet du såg i min blogg är förståss alldeles äkta och väääääääldigt norsk !!
Och ja det ÄR vackert här på norska västkusten med alla fjäll och fjordar, så här års slarvas det med hundträningen ska erkännas till fördel för långa sköna turer mellan fjordar och fjäll dagar när vädret är perfekt , men jag återkommer med träningsblogg så snart som möjligt