Jag var i valet och kvalet om att åka ut till klubben och träna men då jag jobbar (även) denna Onsdag och inte kan träna med gruppen så beslutade jag att åka ikväll..
Vi började träningen med ”mappen” på den skottade agilitybanan. Vår mapp lyder som följer: ingång, ”stå” – ”ner” och det gick bättre än väntat för vi har ju alltid haft stora problem när vi kommer ut och testar nya inlärningar. Men det går över förväntan bra och han fattar fort vad det är vi ska göra – nu har vi inga störningar utan det är endast vi på plan. Det tillkommer bilar och hundar bakom huslängan efter en stund in i träningen men det är inte någon störning som blir direkt påtaglig. Ett litet avbrott med skäll och instressanta blickar men med lite uppstramning så lugande sig Wiggen och kunde åter bli kontakbar.
Värmde upp yttligare med ett pass med lf – han är lite flackig men i det stora hela så håller han position både i transporter, vändningar och halter.
Började med ”ner” kommandot framför Wiggen och han är på hugget, gör väldigt fina och hyffsat snabba lägganden och då är det snö på backen så jag är ju bara nöjd och gla (kexchoklá) =)
Ändrar position så att vi hamnar i lf och kommenderar ”ner” hunden lägger sig SNABBT och han lägger sig RÄTT! Utvecklar ”ner” kommandot genom att ta ett steg framåt och hunden ska ju då ligga kvar – där ska vi då fortsätta vid nästa träning. Körde det sistnämnda ett par tre repor för att sedan köra en inkallning. Haha – han måste ha broddar under tassarna för han får en lång bromssträcka men ändå lyckas han hinna bromsa så att han inte glider förbi mig, nja ok jag är ju som en stopskylt för honom så det blir nog JAG som får skaffa broddar så jag har nåt som håller fast mig i marken.
Pausade medan vi förflyttar oss till den oplogade plan – nu har de andra tänt lyset där nere men själva gått in i stugan. Shit och jag som trodde att vi skulle få ha lite störning ikväll iaf. Men snön som låg på backen där nere var nog en störning i sig..
Började med lf men här tappar han kontakt så fort vi börjar gå, vi gör om starten fler gånger och stannar så fort han tappar kontakten men det funkar lixom inte så jag torrklickar upp honom och sedan går det bättre att bibehålla kontakten vid transporten. Måste in med ”nej” då jag säger ”fot” och han inte hörsammar – gör det endast för att få en brytning om vad som är acceptabelt och oacceptabelt. lf börjar bli bättre och när vi kan gå ett par kortare sträckor med bibehållen kontakt lägger jag in höger och vänster svängar, vilka fungerar helt super så vi slutar där med ett jättebus och fram åker den älskade pinnen 
Gör en apportering som fungerar klockrent, första gången slarvade jag och anammade inte att han faktiskt SKA komma in i rätt position vid ”apport” – fy mig *skäms* men andra gången fungerade klockrent som sagt var och vi avslutade med den älskade pinnen
”ner” kommandot på plan var ingen ”hit”. Det blev nog för mycket snö som kittlade under magen för han ville inte lägga sig ner. Var tvungen att ta fast mig så att jag inte skulle tjata ut ”ner” kommandot så jag testade att få några frivilliga lägganden men han var inte givmild på den fronten så jag försökte hitta en plats som var mer upptrampad och där fick jag till ett mycket bra läggande och det fick bli allt för den här kvällen =)
Det är verkligen roligt nu när jag känner att jag kan avbryta ett moment när jag känner/ser att det inte fungerar utan att för den skulle bli totalt förkrossad och frustrerad över att det inte funkar och fastna i negativa tänket – säger inte att detta gäller för evigt men det händer betydligt mer sällan nu än tidigare. Träningen blir inte alltid så strukturerad och genomtänkt men betydligt mer organiserad än vad den var förut – då visste jag inte vad ordet organisera och strukturera var för nåt 
Så imorrn och på Onsdag blir det vila ifrån lydnaden – träna upp föremålsintresset och köra uppletande resten av veckan (tror jag) =)
