Det blev sent om sider innan vi kom ut för att träna på fågel. Men bättre sent än aldrig, synd att stoppa tillbaka den upptinade fågeln i frysen igen – oanvänd!
Drog iväg på parkeringen (för lysets skull) hade Wiggen lös samt fågeln i handen och började som vi gjorde med den ”vanliga” apporteringen. Det vill säga att backa ifrån hunden med fågeln i handen så han får jaga ikapp..
Vi har ju gjort detta tidigare med fågel och han har varit med på fågeljakt så han vet vad som väntas och han är jätteintressrad av fågel, som sagt var..
Han följer efter och greppar i luften, lite äckligt tycker han att det är när han får hela fågeln i munnen men han försöker för allt han är värd lillponken, framför allt så tycker han det är superkul!
Han vill gärna ta ett litet grepp på fågeln, inte med hela gapet alla gånger men han ”greppar”, springer iväg och ibland kommer han tillbaka men oftast springer han iväg för att stanna och kolla läget. Kanske han springer en bit till med fågeln i munnen.
Jag backar, och rör mig ifrån honom och när han tar fågeln försöker jag vara snabb på att ”hålla” wiggen i närheten av mig med fågeln i munnen – MYCKET BERÖM – för att han ska kunna lämna av fågeln hos mig.
Testar även med att hålla kvar Wiggen hos mig och slänga iväg fågeln en bit, han springer fram (inget kommando) tar i fågeln och springer iväg..
Han tycker det hela är skitroligt (helt enkelt) och får vi bara in mer rutin och mer träning så tror jag inte detta kommer att vara något problem. Men nu har vi ju inte det som prio nr1 i träningen utan bara en rolig grej som vi kan göra när allt annat känns tjatigt
Nu blir det bad med sonen och egentligen skulle Wiggen behöva ett bad. Han är ingen som man vill Pussa och Kela med just nu , om ni förstår vad jag menar ;O