med joggingen och mörkret!
Idag kom jag mig längre på första sträckan än jag gjort på länge – håller mig ännu till 3,5 km spåret och kommer nog inte att sträva efter längre sträcka. Jag anser att kommer jag mig ut 1 – 2 ggr/vecka så är jag nöjd. Bättre än att sitta på arslet i en hel vecka utan att göra nåt 
Ska även försöka lägga in, antingen i samband med jogginen eller så får de en egen dag – att träna nacke/rygg/armar och ben – mestadels knän. Vi får se hur jag kommer att lägga upp detta.
Idag svettades jag t.om om handlederna, det är nåt jag aldrig gjort tidigare *asg*
Det går rätt hyffsat att springa i mörkret, trots min mörkrädsla. Är fortfarande mer rädd för att träffa på konstiga och fula människor än ex björnar och älgar. 
Wiggens rädsla var bortblåst ikväll och han brydde sig inte om en joggare som sprang förbi – Wiggen hade lätt kunnat springa och göra “utfall” mot honom men icke sa nicke *applåderna haglar*
Nu hägrar duschen, fika och en go säng!
Over and out.
villgott sade ,
oktober 14, 2007 @ 9:51
Vad roligt! Har du fått med dig Wiggen ut i spåret nu? Inte konstigt om du blir svettig om handlederna du springer väl som en tok i mörkret. Mörkerlopp, det vore en bra sporre för att få upp tempot? Här har vi “nattaspringet”, det kanske vore något?
Katrin & Wiggen sade ,
oktober 15, 2007 @ 8:35
Jo nu är ju inte svärmor med som han måste hålla koll på så nu går det riktigt bra att ha med honom i spåret. Han får göra bort sina behov först och sedan springer (eller det blir väl lunkar för honom) brevid mig..
Förut har jag varit stressad när jag har sprunigt i mörkret men jag kände mig faktist rätt lugn igår det var de som var så skönt.
villgott sade ,
oktober 15, 2007 @ 12:17
Skönt att övervinna sina rädslor, det får en alltid att “växa” lite extra.
Kul att du kan ha med dig Wiggen i spåret!
Anna sade ,
oktober 15, 2007 @ 3:47
Duktig du är som är ute och joggar trots mörkerrädsla. Det vet jag inte om jag hade vågat…