Det går bättre och bättre

med joggingen och mörkret!

Idag kom jag mig längre på första sträckan än jag gjort på länge – håller mig ännu till 3,5 km spåret och kommer nog inte att sträva efter längre sträcka. Jag anser att kommer jag mig ut 1 – 2 ggr/vecka så är jag nöjd. Bättre än att sitta på arslet i en hel vecka utan att göra nåt ;)

Ska även försöka lägga in, antingen i samband med jogginen eller så får de en egen dag – att träna nacke/rygg/armar och ben – mestadels knän. Vi får se hur jag kommer att lägga upp detta.

Idag svettades jag t.om om handlederna, det är nåt jag aldrig gjort tidigare *asg*

Det går rätt hyffsat att springa i mörkret, trots min mörkrädsla. Är fortfarande mer rädd för att träffa på konstiga och fula människor än ex björnar och älgar. :D Wiggens rädsla var bortblåst ikväll och han brydde sig inte om en joggare som sprang förbi – Wiggen hade lätt kunnat springa och göra ”utfall” mot honom men icke sa nicke *applåderna haglar*

Nu hägrar duschen, fika och en go säng!

Over and out.

4 kommentarer »

  1. villgott Sa:

    Vad roligt! Har du fått med dig Wiggen ut i spåret nu? Inte konstigt om du blir svettig om handlederna du springer väl som en tok i mörkret. Mörkerlopp, det vore en bra sporre för att få upp tempot? Här har vi ”nattaspringet”, det kanske vore något?

  2. Katrin & Wiggen Sa:

    Jo nu är ju inte svärmor med som han måste hålla koll på så nu går det riktigt bra att ha med honom i spåret. Han får göra bort sina behov först och sedan springer (eller det blir väl lunkar för honom) brevid mig..

    Förut har jag varit stressad när jag har sprunigt i mörkret men jag kände mig faktist rätt lugn igår det var de som var så skönt.

  3. villgott Sa:

    Skönt att övervinna sina rädslor, det får en alltid att ”växa” lite extra.

    Kul att du kan ha med dig Wiggen i spåret!

  4. Anna Sa:

    Duktig du är som är ute och joggar trots mörkerrädsla. Det vet jag inte om jag hade vågat…


{ RSS för kommentarer på denna post} · { TrackBack URI }

Kommentera