Alltså jag ÄR mörkrädd – det är bara att konstatera!!
Har varit och mörkerspårat ikväll – la ut 3 spår/2 rådjursskankar och 1 älgklöv.
Men jag var tvungen att hoppa över det andra spåret – tordes helt enkelt inte ge mig in i skogen! Ryser i hela kroppen, vet inte vad jag är rädd för _egentligen_ men jag tror att det ska komma konstiga människor, att det ska hoppa in någon i bilen/monster med söndertrasat ansikte och lukta helkonstigt osv. Djuren som finns i skogen är jag inte rädd för fast man kan bli rädd när man varken ser eller hör nåt förräns de står en halv meter ifrån en sas. Jag vet att jag är knasig men detta ÄR jag 
Hur som haver så är jag jäkla stolt över att jag pressade mig igenom två spår iaf!!
1:a spåret
Längd: 250m
Liggtid: ca 5 tim
Terräng: Ängsmark
Väder: Blött, dimma, mörkt, småregnar, vindstilla
Blod: Inget
Råddjursskank - o rätt så frusen sådan
Billjuset hjälper oss en del från början men sedan blir det becksvart! Pannlampan *host* som jag lånat av mannen i huset gav inte mycket sken ifrån sig – typ NOLL!! Det enda jag såg var duggregnet som föll.. *jippi*
Men Wiggen klarar detta galant, första och andra vinkeln tog han klockrent/ingen ringning, vid slutmålet virrade han på rätt mycket ..
Jag tror nu i efterhand (hoppa ett djur över vägen på väg från platsen) att det nyligt gått något djur där, eller så kände han mina spår eller nåt annat (tror på djur för mina spår brukar han inte gå efter) men efter ett par spring förbi skansken ett par gånger (jag stod still) så hittade han slutmålet! *GRATTIS HUND!! 
2:a spåret
Längd: ca 150
Liggtid: ca 5 tim
Terräng: Blött kalhygge in till blöt skog
Väder: Blött, dimma, mörkt, småregnar, vindstilla
Blod: Inget
Älgklöv - o rätt så frusen sådan
Så här såg spåret ut och om jag får gissa så tror jag att han skulle ha fixat detta galant, men jag vet ju inte när vi nu lagt i mörket och då jag dessutom är så jäla mörkrädd. Det bör han ju känna av och kanske tar han åt sig av det, kanske inte..
3:e spåret
Längd: ca 150
Liggtid: ca 5 tim
Terräng: Blött gräs, över dike, skogsmark
Väder: Blött, mörker, dimma, småregnar, vindstilla
Blod: Inget
Råddjursskank
Wiggen är ganska rejält förvirrad när vi kommer ut ur bilen – spårbörjan hittar han inte – försöker spontanupptag och Wiggen vill in i skogen. Jag står kvar och påvisar spåret/säger ”spååååååra”, Wiggen går ett par steg och vill åter in i skogen. Det är inte ofta vi har gått spår brevid vägen, tror det kanske är andra eller tredje gången vi gör det så jag tror att Wiggen är förvirrad just för att han är så van att spåret går in i skogen. Men det är så mycket mer som är ovanligt ikväll så det blir väl ett lite axplock av varje som gör att han handlar som han gör, vad vet jag …?
Efter någon minut och ett par steg framåt, visar honom rätt mycket på spåret/framåt och tillslut så början han att spåra, inser att – här måste man dra ner på tempot och det är rejält! Spårar fint, kommer över på andra sidan vägen, jag står stilla och han kommer tillbaka och spårar vidare. Spårar rätt bra tillslut och med mycket lågt tempo, tar vinkeln jätteduktigt och hittar skanken. Även där är det svårt att veta om vi är rätt (jag tog först fel och ville vika av tidigare, men det satte Wiggen stop för) men Wiggen gjorde en lov i skogen och snaskade på nått gott, kom sedan ut på vägen och jag såg då att det var skanken. * GRATTIS HUND!!
Sammantaget – förvirrad kväll – men ändå ett bra spårarbete tycker jag..
Många saker som spelade in i kväll och det enda jag ska tänka på nästa gång är att ha med mig någon så att jag inte behöver föra över mina rädda känslor till Wiggen (tror ändå inte att det är det som spökar) utan ovanan att spåra i detta väder och i mörker. Frusna klövar, inget blod, blött, dimmigt tjaaa va tusan det är bara att träna vidare
