för hunden och mig att träna på emellanåt 
Idag tog jag mig i kragen för att åka och hälsa på en kompis som bor en bit härifrån – absolut ingen lång väg men ni vet hur det är, tiden går, dagar kommer dagar går och rätt som det är har tiden flytit förbi..
Men som sagt, idag for vi för att hälsa på M och Iro – Sita var med husse på jobbet och det var lika bra det (får man säga så) för hon löper *fniss* Inget för Wiggen att haka upp sig på menar jag =)
Nu hade jag honom aldrig ur bilen för han känner igen vägen till M och småtjöt mest hela resan dit så när vi kom fram fick han helt sonika vara kvar i bilen för att stressa ner sina förväntningar. Kan ju tala om att under den timmen, en och en halv (?) så skällde han konstant!!
M med Iro och jag med Wiggen skulle vidare till LuleåsBK så nu var det ju ”bara” att försöka ”cynka” dessa två herrar innan det bar iväg – Iro tyst vid dörren och Wiggen tyst i bilen. Ior var superduktig, svårt att passa in att gå ut genom dörren mellan det microsekunder Wiggen var tyst, men vi hittade en liten,liten tysnad oxå gick vi ut..
*vojne* tänkte jag, inte kommer vi att kunna göra något på klubben. Inte ens att försöka prata med M. Men det var bara att ställa in sig på att försöka ta´t lungt och tagga ner den förväntasfulla herrn. Inget att göra åt..
Vi kom till klubben, Wiggen var inte SÅ galen som jag hade kalkylerat 
Visst han småpep, vimsade runt, snoken i backen men det gick betydligt fortare att få kontakt (omän korta snabba) än vad jag trodde. Tänk om man inte skulle tänka och tro så mycket :/
Först hade vi tänkt att dom skulle få rejsa av sig men efteråt sa vi att det var nog lika bra, hade varit ack svårare och säkert tagit mycket längre tid att få dessa herrar nertaggade. Pissetur och sedan satte vi oss på bänken. M och Iro en bit ifrån, inte utmana ödet
Måste säga att Wiggen var superduktig med tanke på att det var en helt ny miljö, folk på plan som arbetade, bilbingo runt ”knuten” där tanten hela tiden ropade i högtalaren. Tala om MYCKET med störning som Wiggen inte är van vid *applåder* Vi satt kanske en halv timma på bänken, M och Iro tog sig ut på plan och ”tränade” lite för att sedan sätta sig på bänken igen för att tagga ner..
Iro är jätteduktig (tycker jag) för att vara så pass ung ändå..! *sådeså M*
Nu hade jag ingen klicker med mig (ska köpa en ny som är betydlig behändigare) och mycket lite korv men det räcker så länge det räcker..
Vi tog oss förbi Iro och ner på plan – fram med den magiska pinnen *asg* och körde bara ett par steg fotgående (vill se att han kan lystra och fokusera) och det kunde han, med pinnen som belöning!! *applåderna haglar* Inget nosande (jo han vill men han fick inte), en stunds kontaktövning och vägen tillbaka till bänken. Där satt vi tills dom lugnat sig så pass att man inte hörde ett pip och att dom legat en längre stund iaf. Regnet närmade sig med stormsteg så vi gick lungt och stilla till bilen.
Uppdrag - ska nu köra med detta ett tag på hemmaklubben. När man inte har så mycket tid att spela på så känner jag iaf att när man väl åker ut till klubben så vill jag ”träna” men jag har faktiskt ingen kontakt med Wiggen från det han lämnar bilen, går pisserundan, ner på plan – där får jag börja arbeta upp kontakten! Hur baklänges är inte det då på en skala … ?
Ibland undrar jag ju hur sjutton man är funtad
Ny klicker ska införskaffas, oxå endast åka till klubben för att uppföra sig i bilen, ha kontakt medan han är kvar i bilen, ha kontakt när han kommit ut ur bilen – kontakt hela tiden och inte tappa bort den och balansera förväntan som han faktiskt har när vi är på väg dit. Jag vill att han ska vara pigg och alert men inte stressa upp sig så att det blir för jobbigt att arbeta upp kontakt, fokus och koncentration.
Det är så skönt att komma till M och Iro för man blir så luuuuuuuuuuuugn – hon har nåt lugnade över sig
Tack för en trevlig dag – en ny upptäckt gjordes. HELA min hand går in i Iros käft, tordes inte känna efter hur långt ner den kunde komma men Iro tyckte det var väldigt roligt att ha min hand där *asg* Inget bitande – bara ett stort krokodilgap!
Over and out!
